Carl Gustaf Pilo, konstnär, målare, född 1711 i Nyköping, död 2 mars 1793 i Stockholm Han studerade vid Konstakademien och för Arenius samt vidare i Tyskland. År 1740 till 1772 bosatt i Danmark, där han utnämndes till hovmålare, professor och direktör för akademien. I Danmark utförde han ett antal porträtt bl.a. av Fredrik V och Juliana Maria samt de kungliga barnen. Efter Gustav III:s statskupp år 1772 blev man i Danmark avogt inställd mot svenskar och Pilo blev helt enkelt tvungen att fly till Sverige. Han bosatte sig i sin barndomsstad Nyköping. Gustav III sökte upp honom med uppdraget, att måla kungens kröning. Pilo försökte avsäga sig det, för han hade ju faktiskt inte varit med vid kröningen och han hade aldrig tidigare målat en gruppbild. Men kungen var envis och han ville ha en motsvarande målning till Ehrenstrahls på Drottningholm av Karl XI:s kröning och Gustav III ville att Pilo skulle måla den. Pilo antog till slut uppdraget och 1782 till 1793 arbetade han med tavlan , utan att bli helt färdig, vilket man ser om man studerar den noga där man på flera ställen på målningen upptäcker flera dubbla ansikten. Dessutom experimenterade Pilo med asfaltsfärg, vilket gör att tavlan uppvisar många större sprickbildningar. Tavlan Gustav III:s kröning hänger på Nationalmuseum och är Pilos kanske yppersta arbete och en pärla i svensk konst. Kompositionen är väl avvägd, koloriten glänsande harmonisk samt de individuella porträtten är briljant utförda. Pilo bör räknas till våra främsta målare och var särskilt skicklig som kolorist, där man ser spår och inflytande från den venetianska skolan och från Rembrandt. Många av hans tavlor utstrålar festivitas detta gäller framförallt den stora kröningstavlan. Pilos betydelse i svensk konsthistoria kan också utläsas i att Postverket vid tre tillfällen använt målningar av P. som motiv vid frimärksutgivning. Bl a utgavs till Pilos 250-årsdag en detalj ur kröningstavlan. Även två av Pilos bröder var också konstnärer, dock med mindre framgång, Jöns Pilo (1707-?) och Olof Pilo (1718-1795).  Related Paintings of carl gustav pilo :. | The Impassioned Singer dg | The Jewish Bride | Seated Female Nude | Cybee protee contre le Veuve les villes de Stabiae Herculaneum Pompei et Reina | The Lady of Shalott (mk41) |
Related Artists:
vlaminck
Maurice de Vlaminck (4 April 1876 ?C 11 October 1958) was a French painter. Along with Andre Derain and Henri Matisse he is considered one of the principal figures in the Fauve movement, a group of modern artists who from 1904 to 1908 were united in their use of intense color.
Thomas Ender
(3 November 1793 Vienna - 28 September 1875 Vienna) was an Austrian painter. He was twin brother of Johann Ender. He also studied at the Vienna Academy, becoming a noted landscape painter. He won the grand prize at the Vienna Academy in 1816. Going to Brazil in 1817, he brought back nearly a thousand drawings and water colors. He visited Italy, Palestine, Greece and Paris. In 1836, he became corrector and later professor at the Vienna Academy, filling that chair until 1849.
George Scharf
1820-1895 British art critic, was born in London, the son of George Scharf, a Bavarian miniature painter who settled in England in 1816 and died in 1860. He studied in the schools of the Royal Academy. In 1840 he accompanied Sir Charles Fellows to Asia Minor, and in 1843 acted as draughtsman to a government expedition to the same country. After his return he devoted himself with great industry and success to the illustration of books relating to art and antiquity, of which the best known are Macaulay's Lays of Ancient Rome (1847); Milman's Horace, (1849); Kugler's Handbook of Italian Painting (1851); and Dr Smith's classical dictionaries. He also engaged largely in lecturing and teaching, and took part in the formation of the Greek, Roman and Pompeian courts at the Crystal Palace. He acted as art secretary to the great Manchester Art Treasures Exhibition of 1857, and in that year was appointed secretary and director to the newly founded National Portrait Gallery. The remainder of his life was given to the care of that institution. Scharf acquired an unrivalled knowledge of all matters relating to historic portraiture, and was the author of many learned essays on the subject. In 1885