Carl Gustaf Pilo, konstnär, målare, född 1711 i Nyköping, död 2 mars 1793 i Stockholm Han studerade vid Konstakademien och för Arenius samt vidare i Tyskland. År 1740 till 1772 bosatt i Danmark, där han utnämndes till hovmålare, professor och direktör för akademien. I Danmark utförde han ett antal porträtt bl.a. av Fredrik V och Juliana Maria samt de kungliga barnen. Efter Gustav III:s statskupp år 1772 blev man i Danmark avogt inställd mot svenskar och Pilo blev helt enkelt tvungen att fly till Sverige. Han bosatte sig i sin barndomsstad Nyköping. Gustav III sökte upp honom med uppdraget, att måla kungens kröning. Pilo försökte avsäga sig det, för han hade ju faktiskt inte varit med vid kröningen och han hade aldrig tidigare målat en gruppbild. Men kungen var envis och han ville ha en motsvarande målning till Ehrenstrahls på Drottningholm av Karl XI:s kröning och Gustav III ville att Pilo skulle måla den. Pilo antog till slut uppdraget och 1782 till 1793 arbetade han med tavlan , utan att bli helt färdig, vilket man ser om man studerar den noga där man på flera ställen på målningen upptäcker flera dubbla ansikten. Dessutom experimenterade Pilo med asfaltsfärg, vilket gör att tavlan uppvisar många större sprickbildningar. Tavlan Gustav III:s kröning hänger på Nationalmuseum och är Pilos kanske yppersta arbete och en pärla i svensk konst. Kompositionen är väl avvägd, koloriten glänsande harmonisk samt de individuella porträtten är briljant utförda. Pilo bör räknas till våra främsta målare och var särskilt skicklig som kolorist, där man ser spår och inflytande från den venetianska skolan och från Rembrandt. Många av hans tavlor utstrålar festivitas detta gäller framförallt den stora kröningstavlan. Pilos betydelse i svensk konsthistoria kan också utläsas i att Postverket vid tre tillfällen använt målningar av P. som motiv vid frimärksutgivning. Bl a utgavs till Pilos 250-årsdag en detalj ur kröningstavlan. Även två av Pilos bröder var också konstnärer, dock med mindre framgång, Jöns Pilo (1707-?) och Olof Pilo (1718-1795).  Related Paintings of carl gustav pilo :. | Daniel | The Fall dfhjh | the Overgrown Pond. Domotcanovo | Art Judges | Fragment for Composition IV |
Related Artists:
Moser, Lukas
German Painter, 1390-ca.1434
gosta adrian-nilsson
Gösta Adrian-Nilsson, GAN, född 2 april 1884 i Lund, död 29 mars 1965 i Stockholm, svensk konstnär och författare. Räknas som en betydande pionjär inom den svenska modernistiska konsten. GAN debuterade som konstnär 1907 med en utställning på Lunds universitets konstmuseum. Efter studier i bl.a. Köpenhamn for han 1913 till Berlin för att studera modernismen. I Berlin kom han genom författaren Herwarth Waldens galleri Der Sturm i kontakt med futurism, expressionism och kubism. Influerad av dessa ismer skapade GAN sedan sin nya, modernistiska stil. 1916 flyttade han till Stockholm där han genom sin modernistiska konst och sin propaganda för den nya konsten, väckte stor uppmärksamhet. Att GAN var homosexuell avspeglas i flera av hans verk. Till exempel var han periodvis nästan maniskt fixerad vid sjömän och han dyrkade maskulin kraft. Andra favoritmotiv var manliga idrottsutövare. Samtidigt var den homosexuella erotiken både förbjuden och tabubelagd och GAN tvingades att leva ett dubbelliv. Mellan 1920 och 1925 bodde och arbetade GAN i Paris där han kom i kontakt med Fernand L??ger. Kontakten med denne ledde till att GAN:s inriktning mot kubismen förstärktes. Under 1930-talet anslöt han sig till surrealismen. Förutom oljemålningar finns akvareller med folkvisemotiv samt gobelängkartonger bland hans verk. Dessa "säljbara" verk gjorde GAN dock i de flesta fall av ekonomiska skäl snarare än konstnärliga. Han skrev även dikter, noveller och barnböcker.
Filippino Lippi
Italian 1457-1504 Filippino Lippi Galleries Born Filippo Lippi in Prato (Tuscany), the illegitimate son of the painter Fra Filippo Lippi and nun Lucrezia Buti, Filippino first trained under his father. They moved to Spoleto, where Filippino served as shop adjuvant in the construction of the Cathedral there. When his father died in 1469, he completed the frescos with Storie della Vergine (Histories of the Virgin) in the cathedral. Filippino Lippi completed his apprenticeship in the workshop of Botticelli, who had been a pupil of Filippino's father. In 1472, Botticelli also took him as his companion in the Compagnia di San Luca. His first works greatly resemble those of Botticelli's, but with less sensitivity and subtlety. The very first ones (dating from 1475 onwards) were initially attributed to an anonymous "Amico di Sandro" ("Friend of Botticelli"). Eventually Lippi's style evolved into a more personal and effective one in the years 1480-1485. Works of the early period include: the Madonnas of Berlin, London and Washington, the Journeys of Tobia of the Galleria Sabauda in Turin, Italy, the Madonna of the Sea of Galleria dell'Accademia and the Histories of Ester. Together with Perugino, Ghirlandaio and Botticelli, Lippi worked on the frescoed decoration of Lorenzo de Medici's villa at Spedaletto. On December 31, 1482 he was commissioned to work on a wall of Sala dell'Udienza of Palazzo Vecchio in Florence (a work never begun). Soon after (probably in 1483-1484) he was called to complete Masaccio's decoration of Brancacci Chapel in the church of the Carmine, left unfinished by the artist's death in 1428 . Here he realized the Stories of Saint Peter on the following frescoes: Quarrel with Simon Magus in face of Nero, Resurrection of Teophilus' Son, Saint Peter Jailed, Liberation and Saint Peter's Crucifixion. The work on the Sala degli Otto di Pratica, in the Palazzo Vecchio, started on February 20, 1486. It is now in the Uffizi Gallery. In the same years Piero di Francesco del Pugliese asked him to paint the altarpiece with Apparition of the Virgin to St. Bernard, now in the Badia Fiorentina, Florence. This is Lippi's most popular picture: a composition of unreal items, with its very particular elongated figures, backed by a phantasmagorical scenario of rocks and almost anthropomorphic trunks. The work can be dated to the 1480-1486 years. Eventually he worked for Tanai de' Nerli in the Saint Spirit's Church. On April 21, 1487, Filippo Strozzi asked him to decorate the family chapel in Santa Maria Novella with the Stories of St. John Evangelist and St. Philip. He worked on this piece intermittently, only completing it in 1503, after the customer's death. The windows with musical themes, also designed by Filippino, were completed between June and July 1503. These paintings can be seen as a mirror of the political and religious crisis in Florence at the time: the theme of the fresco, the clash between Christianity and Paganism, was hotly debated in the Florence of Girolamo Savonarola. Filippino showed his characters in a landscape which recreated the ancient world in its finest details, showing the influence of the Grottesco style he had seen in his journey to Rome. He created in this way an "animated", mysterious, fantastic but also disquieting style, showing the unreality of something as a nightmare. In this way, Filippino portrayed ruthless executioners deformed by grim faces, who raged against the Saints. In the scene with St. Philip expelling a monster from the temple, the statue of the pagan god is a living figure which seems to dare the Christian saint. In 1488, Lippi moved to Rome, where Lorenzo de' Medici had advised Cardinal Oliviero Carafa to entrust him the decoration of the family chapel in Santa Maria sopra Minerva. These frescoes show a new kind of inspiration, quite different from the earlier works, but confirm his continued research on the themes of the Ancient era. Lippi finished the cycle by 1493. Lippi's return to Florence is variously assigned to the years going from 1491 to 1494 . Works of this period include: Apparition of Christ to Madonna (1493, now in Munich), Adoration of the Magi (1496, for the church of San Donato in Scopeto, now in the Uffizi), Sacrifice of Lacoön (end of the century, for the villa of Lorenzo de' Medici at Poggio a Caiano), St. John Baptist and Maddalena (Valori Chapel in San Procolo, Florence, inspired in some way to Luca Signorelli's art). He also worked outside of his mother-country, namely on the Certosa of Pavia and in Prato, where in 1503 he completed the Tabernacle of the Christmas Song, now in the City Museum; in 1501 Lippi realized the Mystic Wedding of St. Catherine for the Basilica of San Domenico in Bologna. Lippi's last work is the Deposition for the Santissima Annunziata church in Florence, which at his death in April 1504 was unfinished. He was so renowned that all the workshops of the city closed on the day of his burial.